Elektricitet kan alstras på många sätt men ett av de mest effektiva är genom vattenkraft, i synnerhet om vattenmängden är stor och fallhöjden hög. Dessa var de grundläggande utgångspunkterna för utbyggnaden av vattenkraften i Trollhättan som på avgörande sätt skulle påverka staden utveckling.
Tillgången på kraft, kommunikationer och bra lokalisering var orsakerna till att Nydqvist & Holm etablerades i fallområdet i Trollhättan. Företaget var inledningsvis inte speciellt annorlunda än många andra mindre mekaniska verkstäder, produktionen var bred och styrd av de beställningar som kom in. Genom att Nydqvist & Holm under 1850-talet byggt lokomobiler (ångmaskiner på hjul) och visat prov på en hög kvalité fick man 1865 en beställning på lok till Udevalla-Vänersborgs-Herrljunga järnväg. Detta var inledningen på en loktillverkning som skulle pågå i mer än 120 år och på ett avgörande sätt påverka Nohabs utveckling (och även Trollhättans). Det var dock ingen självklarhet att Nydqvist & Holm skulle fokusera på loktillverkning, en av de dåvarande ägarna hoppade av företaget då han inte ansåg att det långsiktigt var en riktig strategi för företaget. Det visade sig dock vara en lyckosam satsning.
På Parisutställningen 1878 fick ett av Nydqvist & Holms lok silvermedalj och samma år byggde Nohab sitt hundrade lok. Under 1880-talet ökade tillverkningen vid Nydqvist & Holm i rask takt, från 1884 till 1894 tillverkades 200 lok och det totala tillverkningsvärdet fördubblades. Loktillverkningen svarade vid 1890 för hela 89 % av företagets produktion. 1893-94 byggdes Nydqvist & Holms egen järnväg från verkstaden till Trollhättans station, med en svängbar järnvägsbro över kanalen för att underlätta transporterna av lok och vagnar. 1897 hade Nydqvist & Holm gjort 500 lok och 1912 hade produktionen fördubblats till 1000 lok.
1916 ombildas också företaget från privatägt (vid detta tillfälle landets största privatägda företag) till ett aktiebolag, där bl.a. SKF i Göteborg genom sin överdirektör Sven Wingqvist blev en stor ägare, tillsammans med tidigare ägaren Herman Nydqvist. Företaget bytte nu namn till Nydqvist & Holm AB (hädanefter kallat Nohab). Ombildandet till aktiebolag var en av förutsättningarna för den kommande utvecklingen då företaget på detta vis inte längre var styrt av en personlig ägare och därför lättare kunde bli uppköpt i den kommande affären.
Genom Rysslands medverkan i första världskriget, revolutionen och det efterföljande inbördeskriget var läget i det nybildade Sovjetunionen mycket besvärligt. Infrastrukturen låg i spillror och det rådde en stor brist på all slags järnvägsmaterial, inte minst lok. Sovjet hade inte kapaciteten att själva tillverka all den materiel de behövde och var därför tvungna att köpa det utomlands. Det internationella politiska läget gjorde dock att Sovjet inte kunde handla med de segrande västmakterna, de hade ju deltagit i inbördeskriget på den andra sidan. Sovjet var satt i handelsblockad fram till 1920 men även efter detta fanns en stor misstro till Sovjet och många drog sig för att göra affärer med den nya regimen. Detta ledde till att Sovjet lade stora järnvägsbeställningar i Tyskland men även vände sig till Sverige, eftersom det var ett av de få länder som både varit neutralt i kriget och hade en betydande kapacitet för att bygga lok.
En affärsman vid namn Gunnar W Andersson i Stockholm hade ett rikt handelsutbyte med Ryssland och fortsatte så även med den nya regimen. Den sovjetiske folkkommissarien för utrikeshandel förklarade för Gunnar W Andersson vid ett möte att republiken behövde järnvägsmaterial, främst lok. Han undrade om det fanns möjlighet att Sverige kunde leverera 1000 lok. Gunnar W Andersson antog uppdraget och började söka efter ett företag som kunde ta emot ordern.
En affärsman vid namn Gunnar W Andersson i Stockholm hade ett rikt handelsutbyte med Ryssland och fortsatte så även med den nya regimen. Den sovjetiske folkkommissarien för utrikeshandel förklarade för Gunnar W Andersson vid ett möte att republiken behövde järnvägsmaterial, främst lok. Han undrade om det fanns möjlighet att Sverige kunde leverera 1000 lok. Gunnar W Andersson antog uppdraget och började söka efter ett företag som kunde ta emot ordern.
Han lyckades inte och beslöt sig då för att själv försöka köpa ett företag och för egen räkning ta sig an den jättelika beställningen. Valet föll då på Sveriges ledande loktillverkare Nohab och genom bolagsbildningen var det nu lättare för Gunnar W Andersson att köpa företaget. Valet kan ha underlättats av att Gunnar W Andersson kom från Trollhättan och därmed väl kände till Nohab. Han förde med sig beställningar för 230 milj. kr, varav 7 miljoner i förskott och kom därigenom i en sådan position att han inte bara blev VD för Nohab utan också nästan ensamägare. Efter lite trevande fick Gunnar W Andersson köpa aktiemajoriteten av Herman Nydqvist och kom straxt efter över även SKF:s aktier. Det var mycket pengar som stod på spel, det var den största enskilda industriordern som ditintills gjorts i Sverige. Huvudbetalningen, 230 miljoner, skedde i guld, då detta var det enda betalningsmedel som accepterades från Sovjet.
Genom att Gunnar W Anderssons förmedlade affären och sedan köpte Nohab för att genomföra den fick företaget 1920 en order på 1000 lok till Sovjet. Den stora ordern ledde till en intensiv expansionsfas för Nohab. Nya byggnader och maskiner tillkom samt omfattande nyanställningar. För att klara produktionstakten och råvaruförsörjningen köptes också Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna, Lidköpings mekaniska Verkstad och Forsbacka Järnverk. Dessa företag såldes sedan när ordern var färdig. Produktionskraven var hårda, Nohab producerade 500 lok från september 1921 till dec 1924. 1922 var det som flest anställda; 2.641 personer.
Hela beställningen kom dock inte att genomföras, på grund av politiska faktorer kom den 1922 att reduceras till 500 lok. Anledningen var att Sovjet ställde krav på att hela ordern skulle ingå i ett mer omfattande handelsavtal mellan Sverige och Sovjet. Den svenska regeringen var dock mycket tveksam till att ingå ett avtal och när förhandlingarna misslyckades fullföljdes inte den andra halvan av affären. Beslutet att1922 dra ner beställningen till hälften innebar kärvare tider för Nohab men beställningen höll dock företaget fullt sysselsatt fram till 1924.
Tillverkningen av ”rysslok” på Nohab år 1921. Bildkälla: Innovatum Bildarkiv
På de flesta håll i landet förbyttes optimismen vid världskriget slut till en pessimism sedan mellankrigstidens ekonomiska depression fick efterverkningar i form av arbetslöshet och därpå följande armod. Trollhättan med Nohab blev dock ett lysande undantag. Beställningen innebar en enorm expansion i form av lokaler och nyrekrytering. Trollhättan fick besök av omfattande sovjetiska delegationer som skulle kontrollera produktion och resultat och det var mycket pengar i omlopp under denna korta period. I och med att ordern avslutades såldes de företag som köpts till affären och Gunnar W Andersson avvecklade på sikt sitt engagemang i Nohab.
Ordern hade såväl positiva som negativa effekter för Nohabs utveckling. Å ena sidan innebar den en stor expansion i personal och lokaler, utökad kompetens och kapacitet samt att företaget gjorde sig ett namn betydande på den internationella marknaden. Å andra sidan innebar den extrema specialiseringen på lok, beställningen satte i stort stopp för all annan produktion under flera år, att företaget blev mycket sårbart när beställningen väl var genomförd. Det fanns få chanser att få liknande beställningar och därmed hålla produktionstakten uppe. Efter avslutad beställning skedde successiva neddragningar som ledde till att det 1928 endast fanns knappt 400 anställda kvar på Nohab, mindre än en fjärdedel av vad det varit några år tidigare.
Nohab gjorde omfattande försök att hitta stora beställningar runt om i världen. Man försökte i flera områden runt om i världen och lyckades också få order från Iran, Turkiet och Sydamerika. Detta räckte dock inte för att fylla hela kapaciteten och det var först mot slutet av 1930-talet som det återigen var stor verksamhet på Nohab.
Ryssordern innebar, som sagt, att Nohab gjorde sig ett namn såväl nationellt som internationellt vilket troligen påverkade företaget framtida utveckling. Inom såväl loktillverkning som flera av företagets andra verksamhetsområden (turbintillverkning, dieselmotorer mm) blev det allt mer tydligt att företaget agerade på en internationell marknad. Hemmamarknaden var vanligtvis inte så stor att den räckte till för en omfattande produktion av lok, turbiner eller dieselmotorer.
Staten hade sedan länge starka intressen i Trollhättan, ifrån kanal- och slussbyggen till kraftverken under 1900-talet. Först kanalverket och sedan Vattenfall var viktiga statliga aktörer i Trollhättan (periodvis även dominerande). Detta kan ha underlättat för Nohab då de kring 1930 förhandlade med staten om att starta en tillverkning av flygmotorer i Trollhättan, främst för militärt bruk. En av anledningarna till att flygmotortillverkning förlades till Nohab var att det fanns kompetens och kapacitet på företaget, något som delvis berodde just på ryssorden. De dåliga tider och höga arbetslöshet som fanns i Trollhättan mot slutet av 1920-talet var i hög utsträckning en följd av ryssordern och statens beslut om flygmotortillverkning kan därför även ses som en form av tidigt industristöd.
De statliga intressena blev ännu tydligare när Nohab 1937 köptes av Bofors och därmed blev en del av den svenska försvarsindustrin. Nohab användes av Bofors som en resurs, vapenproduktion förlades i Trollhättan då Bofors kapacitet inte var tillräckligt, vilket den inte var i slutet av 1930-talet och under kriget.
Genom bildandet av Saab 1937 användes Nohab igen som en plattform för statsstyrd produktion. Saab skulle bygga flygplan till det svenska försvaret och Nohab flygmotor skulle förse med motorer. Även om såväl Flygmotor som Saab avknoppades från Nohab och var självständiga företag visar deras tillkomst på hur djupt involverat Nohab var i en statligt styrd försvarsindustri.
Det är i detta sammanhang också viktigt att peka på att flera av Nohabs andra stora verksamhetsområden var statsstyrda. Större delen av de lok och turbiner som såldes inom landet såldes till statliga verk, det vill säga SJ eller Vattenfall. Nohabs historia, i synnerhet efter ryssordern, var i hög grad styrt att statliga industriella satsningar inom försvar eller infrastruktur, bland annat genom dess nya ägare Bofors.
Nohab hade redan före ryssorden verkat på en internationell marknad, liksom andra Trollhätteföretag som exempelvis Stridsberg och Biörck. Ryssordern kan dock markera en ny fas där de internationella kontakterna blev mer omfattande och bestående. Nohabarbetare följde sina produkter runt om i världen för installation, reparation och service vilket gav många människor i Trollhättan internationella utblickar som inte var en självklarhet i ett samhälle av Trollhättans typ under 1900-talet. Nohabs internationella inriktning fortsatte under hela dess livstid och kompletterades efter hand allt mer av Saab och Volvo Aero (vilka också är företag som bygger på export, hemmamarknaden är för liten).
Ryssordern pekar också på den omfattande konjunkturkänslighet som kommer med stora industrier som verkar på en konkurrensutsatt internationell marknad. Krisen på Nohab när orderns var avslutad slog naturligtvis hårt mot kommunen, mycket höga arbetslösheten ledde till såväl sociala som ekonomiska problem vilket det tog lång tid att ta sig ur. Efter de goda åren på 1950 och 1960-talen har detta problem återigen blivit mycket aktuellt i Trollhättan. Förändringar i den internationella konjunkturen påverkar direkt de stora industrierna i Trollhättan (som överproduktionen inom bilbranschen under 1990-talet eller följderna i flygindustrin efter attentatet den 11 september) vilket i sin tur ger stora effekter på den kommunala ekonomin och servicen.
Lastning av lok till Sovjetunionen med rysskranen 1922. Bildkälla: Innovatum Bildarkiv
Ryssordens sammanföll i tiden med en i övrigt expansiv tid i Trollhättans historia. Olidans kraftverk färdigställdes 1921 och industrier flyttade och nyetablerades på Stallbacka. Även före ryssordern fanns det ett omfattande arbetskraftsbehov i staden och en betydande befolkningsökning. Denna expansion saktades tydligt ned av krisen i slutet på 1920-talet. Det är också rimligt att anta att krisen på Nohab, Trollhättans i särklass största företag, påtagligt hämmade näringslivets utveckling i stort.
En intensiv högkonjunktur med mycket pengar i omlopp följt av en djup kris med stor arbetslöshet sätter naturligtvis spår i den sociala utvecklingen. Ett företag av Nohabs storlek (i förhållande till en relativt liten kommun) och hierarkiska och patriarkala karaktär gör att företaget har stor betydelse långt utan för fabriksgrindarna. Nohab liksom andra störra industrier var involverade i samhällsbyggnaden. Företagen kunde subventionera bostadsbyggande, upplåta mark, arrangera sociala evenemang och fester samt naturligtvis stark påverka de politiska besluten.
Fram till ryssordern kunde Nohab i hög utsträckning erbjuda trygga anställningar och i gengäld få anställda som var lojal och pålitlig. Denna karaktär på företagen försvann inte i och med ryssordern men den var ett steg mot ett annat klimat på arbetsmarknaden. Stor anställningar och stora uppsägningar förändrade delvis arbetskraftens sammansättning och syn på företaget. Den fackliga aktiviteten utvecklades också stark under mellankrigstiden och bidrog till ett förändrat klimat mellan företag och anställda. Företagen blev omkring 1930-talet mindre involverade i samhällsbyggnad och politik utan istället med fokuserat på företagets utveckling.
Ryssordern ledde också till förändringar i det sociala livet. Under rysstiden var mycket pengar i omlopp, såväl inom företaget som bland de anställda. Lönerna var betydligt högre än genomsnittet vid denna tid och levnadsvanorna kunde förändras på olika sätt. Denna typ av lokal högkonjunktur kan vara mycket stimulerande för såväl individer som samhället i stort. Människor kan få möjlighet till att förändra sina liv, genom bättre boende, möjligheter för utbildning och förändrad konsumtion. Handel och det lokala näringslivet gynnades av att mycket pengar var i omlopp. Även människors fritid och levnadsmönster var i förändring. Under denna tid då det var stor inflytning till Trollhättan och det kom många nya impulser var förändringstakten hög.
På samma sätt som de goda tiderna när Nohab gick på högvarv under ryssorder stimulerade samhället så påverkade den svåra krisen efteråt långt utanför fabriksgrindarna. Stora avskedanden, minskade löner ledde till svåra situationer för många människor och en svår tid för kommunen och andra delar av näringslivet.
De svåra tiderna stimulerade dock andra delar av det sociala livet. Fackföreningarna fick en allt viktigare roll under 1920-talet, inte bara som en part på arbetsmarknaden utan även som en viktig del av det sociala livet, inte minst i en arbetarstad som Trollhättan. Kring fackföreningarna, liksom i anslutning till andra folkrörelser, växte det fram studiecirklar, bibliotek, försäkringar med mera som ett stöd och utvecklingsmöjlighet för medlemmarna. Inte minst växte idrottsrörelsen, den kom att spela en viktig roll i många människors liv. På Nohab kom det att startas en idrottsförening som omfattade många olika sporter. Det var mycket vanligt att det kring större industrier växte fram ett omfattande föreningsliv.
Nohabs betydelse för Trollhättans industriella utveckling kan knappast överskattas och ryssordern utgjorde ett viktigt förändringsskede i företagets historia. Det var i hög utsträckning förhållandena efter ryssordern, den påföljande krisen, som ledde fram till den militära inriktningen, samarbetet med Bofors och bildandet av Flygmotor och Saab.
Man kan säga att Nohab utgör basen för den industriella struktur som så starkt dominerat Trollhättans historia under 1900-talet och fortfarande har en mycket stark ställning. Volvo Aero och Saab har ju i sin tur sålt, avknoppat och avskiljt verksamheter som givit upphov till en rad nya företag i Trollhättan vilka på så sätt också har sitt ursprung i Nohab. Bortsett från Trollhättans stad och Västra Götalandsregionen så är alla av de tio största arbetsgivarna i Trollhättan kopplade till Saab eller Volvo Aero, se diagram 1. Man kan utifrån detta konstruera ett familjeträd, industrifamiljen Nohab, där kontinuiteten och utvecklingen av Trollhättans industri tydliggörs, se figur 2. Trots industriella trender, skiftande konjunkturer, nya ägare och namn samt utvecklade verksamheter går det att genom Saab och Volvo Aero att spåra alla stora industriföretag i dagens Trollhättan tillbaka till Nohab.
Besöks- och leveransadress:
Innovatum Science Center
Åkerssjövägen 16, Byggnad 60
461 53 TROLLHÄTTAN
Postadress:
Innovatum Science Center AB
Box 902
461 29 TROLLHÄTTAN
Telefon: 0520-289 400
Mail: sciencecenter@innovatum.se
Org. nr. 556556-7301
GLN 7365565567300
Innovatum Science Center
är en del av
