NÄL - SAMMANSLAGNINGEN AV VÄNERSBORGS OCH TROLLHÄTTANS SJUKHUS

Sukvårdens uppbyggnad i Trollhättan

Sjukvården har under hela det industriella samhället varit växande sektor. I takt med den vetenskapliga och tekniska utvecklingen har möjligheterna att bedriva en effektiv sjukvård stadigt förbättrats. Detta har varit en starkt bidragande faktor till att vi dag lever längre och friskare liv än någonsin tidigare i historien.

I Trollhättan tar den institutionella sjukvårdshistorien sin början i den första sjukstugan under 1800-talet. Initiativet kom från bland annat från Kanalbolaget som genom sin dominerande ställning var inblandat i det mesta som hade med staden utbyggnad att göra. Det var inte ovanligt att det var privata initiativ som styrde utbyggnaden. Ett bra exempel är Maria Alberts sjukstuga som kom till stånd efter en donation av Ingenjör Albert 1892. Genom bidrag från olika håll kunde sjukstugan öppna 1912 och efter en tid tog landstinget över driften och byggde ut sjukstugan1931. Det dröjde dock inte länge förrän det framkom krav på att sjukstugan skulle ombildas till lasarett, med mer omfattande resurser. Sjukstugan kunde inte erbjuda någon mer avancerad vård utan då fick man vända sig till Vänersborgs lasarett. Det skulle dröja ända fram till 1964 innan ett nybyggt lasarett kunde invigas i Trollhättan.

Förslag till sammanslagning NÄL

Under 1960- och 1970-talet så blev trenden allt tydligare mot stora centrallasarett som skulle serva ett större område. För Trollhättans del blev detta en fråga om hur sjukvården skulle samordnas med verksamheterna i Vänersborg, och senare också med Uddevalla och Fyrbodal (Dalsland och norra Bohuslän). Det framkom redan i början på 1970-talet förslag på att förlägga ett nytt sjukhus mellan Trollhättan och Vänersborg men det kom att ta tid innan detta alternativ kom till stånd. Det kom att bli en segdragen strid i landstinget, och mellan de olika kommunerna om var ett nytt centralsjukhus för norra Älvsborgs län (NÄL) skulle placeras. Det var starka opinioner i kommunerna för och mot de olika alternativen och striden kom också bli hård i landstinget där fråga slutligen avgjordes. Det blev till slut endast en rösts övervikt för NÄL-alternativet som innebar att ett helt nytt sjukhus skulle byggas mellan de båda kommunerna, men inom Trollhättans kommungräns. NÄL stod färdigt 1988 och var då en sammanslagning av sjukhusen i Trollhättan och Vänersborg. Idag arbetar ca 2900 personer på NÄL vilket gör det till en av kommunens dominerande arbetsgivare (tillsammans med Saab, Trollhättans stad och Volvo Aero).

Problemet, hur en ny storskalig sjukvårdsstruktur skulle organiseras i Trollhättan och norra Älvsborg, var inte på något vis unikt för Trollhättan. Det var en problematik som var aktuell i många län och kommuner.

NÄLs betydelse

Det har gjorts en rad utvärderingar av olika slag kring vårdens innehåll efter tillkomsten av NÄL men inte någon närmare undersökning av vad tillkomsten av NÄL betytt för Trollhättan, kommunen och dess invånare.

Det är rimligt att anta att det för Trollhättans stad kunde vara viktigt var sjukhuset placerades men vilken skillnad har det spelat för patienter och anställda? Eftersom avståndet mellan ett sjukhus i Vänersborg eller Trollhättan inte är speciellt stort kan man undra vad striden inför beslutet handlade om. Det kanske handlade mer om kommunal prestige och kommunal näringspolitik än om tillgänglighet och vårdkvalitet för området invånare. Tillkomsten av NÄL har direkt påverkat hur arbetsmarknadsstrukturen och sysselsättningen sett ut i Trollhättans kommun även om det inte inneburit några avgörande förändringar i arbetsmarkandsregionen. NÄL innebar mer än omflyttning av arbetstillfällen än någon stor tillväxt.

Andelen sysselsatta (%) i industri respektive offentliga och andra tjänster i Trollhättan 1965-1990

Källa: SCB 2004

Sysselsättningen i Trollhättan

Av sysselsättningsstatistiken för Trollhättan framgår dels den stora andelen sysselsatta inom industrin, framför allt före 1975 (i en nationell jämförelse är andelen sysselsatta inom industrin mycket hög även efter 1980). I motsvarande grad var andelen sysselsatta inom service låg, jämförelsevis även efter 1980. När NÄL öppnade sin verksamhet 1988 skedde dock ingen dramatisk ökning av andelen anställda inom service i Trollhättan, det blev kanske snarare en förstärkning av den långsiktiga trend i samhället där det sker en överflyttning av arbetskraft från industri- till servicesektorn. Den långsiktiga trenden har dock varit tydlig sedan 1970-talet, sysselsättningen inom industrisektorn minskar samtidigt som den ökar inom serviceområdet. Under senare år har dock förändringstakten avtagit en del och man får inte se denna process som en avindustrialiseringen. Trots att andelen syselsa

Man kan också fråga sig om tillgänglighet och kvalité i vården ökat i och med sammanslagningen av Vänersborgs och Trollhättans sjukhus. Har invånarna i Trollhättan fått bättre vård och hur har de uppfattat förändringen. För själva organiseringen av sjukvården finns det fördelar med storskaligheten, liksom det finns ekonomiska fördelar. Det kan bli både billigare och enklare att administrera stora centralsjukhus där många funktioner kan samlas. Kvalitén i vården kan också gynnas när kompetens och resurser samlas. Detta innebär dock inte med någon automatik att vården som helhet eller tillgängligheten för patienterna förbättras.

En kvinnodominerad arbetsplats

Man kan inte betrakta tillkomsten av NÄL som något helt nytt i Trollhättan, det fanns redan tidigare en omfattande sjukvård i kommunen men NÄL innebar ändå en koncentration av sjukvård till staden. Arbetsmarknadsmässigt innebar det inte bara fler arbeten inom serviceområdet utan även fler arbetsplatser för kvinnor i kommunen. Till skillnad från alla de andra händelser vi berört, slussarna, kraftverken och industrierna är NÄL en arbetsplats där kvinnor utgör den dominerande delen av de anställda. Industrin, kanal- och kraftverksamheterna har varit mycket tydligt manliga arbetsplatser. Visserligen har det funnits kvinnor i verksamheterna men de har ofta befunnit sig i periferin, snarare inom servicefunktionerna än i den direkta produktionen. Inom sjukvården är kvinnor överrepresenterade inom de flesta sektorer, undantagen finns inom ledningsfunktionerna, tekniker och bland de bäst betalda yrkesområdena (exempelvis bland läkarna). Man kan fundera över vad uppdelningen mellan manligt och kvinnligt dominerade arbetsplatser, en segregerad arbetsmarknad, betytt för Trollhättan i ett större perspektiv. Har det inneburit att det funnit starkare uppdelning i olika könsroller än i städer med en annan arbetsmarknadsstruktur? Har de patriarkala maktstrukturerna bevaras längre i en industri- och arbetarstad som Trollhättan?

Den centraliseringstrend som i omgångar har stark påverkat sjukvårdens organisering är ju i högsta grad aktuell även idag, då sjukhusen i Trollhättan och Uddevalla skall samordnas. Kan man tänka sig en framtid där det anses att Fyrbodal bara behöver ett stort sjukhus, kanske en ny sjukvårdsstrid, denna gång Uddevalla och Trollhättan.