Platsen var så perfekt att man 44 år senare även byggde den nya och större slusstrappan intill, den nedersta delen i 1844 års led.

I och med slussarna har besökare lockats hit, från slutet av 1700-talet och fortfarande.

Själva bygget i sig var ett omtalat, stort och spännande projekt och på sommarsöndagarna åkte folk från Göteborg båt upp i Göta älv för att titta på det hela. Ortsbefolkningen kom i sin tur ner till ”Vassen” för att titta på göteborgarna.

När slusslederna var klara var det ofta ett myllrande liv här med ibland hundratals fartyg samtidigt som slussade eller väntade på att få slussa. Plus alla som jobbade på båtarna och alla som jobbade med själva slussningen. Och till det stora skaror åskådare, åtminstone på söndagarna.

Från slutet av 1800-talet fanns här ett ”Schweizeri” som också lockade besökare. Det var en sommarservering med bakverk och kaffe men också öl, vin och konjak. Så småningom försvann båtarna, när nya slussarna var klara 1916, men caféet fanns kvar länge efter det och besökarna fortsatte och fortsätter att komma.

Kanske för att platsen, även med övergivna slussar och nedlagd servering, är spännande – men också naturskön. Som gjord för pick-nick och promenader.

Ett relativt nytt inslag i landskapsbilden är Trollhättans satsning på skulpturer. Italienska nätter heter konstverket med de sju gestalterna som blickar ut över Göta älv här nedanför. Det är skapat av Lars Widenfalk.

”Schweizeriet” ersattes av Slusscaféet som fortfarande finns kvar, uppe vid de övre slussarna.