Ovan jord syns bara intagsbyggnaden. Djupt nere i den underjordiska maskinsalen finns de tre kaplanturbinerna som omvandlar vattnets kraft till el.

Så snart det första kraftverket, Olidan, var färdigställt började diskussionen om ett andra kraftverk vid Trollhättefallen. Efterfrågan på el bara ökade i takt med att allt mer av samhället elektrifierades. Vi fick elektriskt ljus, kylskåp, dammsugare och massa andra maskiner som krävde el. Inte konstigt att man ville bygga ett nytt kraftverk.

Hojum stod klart 1941 med två turbiner och en tredje sattes in 1988-1992. Byggnadens utseende påverkades av de oroliga tiderna i Europa. Den gjordes låg för att inte dominera terrängen och försågs med bombsäkert tak, väggar och fönster.

Intresset för naturvärden var stort hos de som planerade men landskapet vid fallfåran blev kraftigt förändrat. När Hojums kraftverk togs i drift passerade allt vatten i Göta älv genom kraftverken och fallfåran tömdes helt på vatten.

Vi får nöja oss med att uppleva de gamla fallen under sommaren, då Vattenfall vid särskilda tider öppnar dammluckorna och släpper vattnet fritt.