– Vi har länge velat lyfta det lokala kulturarvet och med inspiration från till exempel Vänermuseets kulturarvsrally och tidigare projekt som Museiresan kändes det rätt att göra detta nu, säger Elin Sörensson på Innovatum Science Center.
Hon kan sätta titeln kulturarevsutvecklare på visitkortet och har varit spindeln i nätet när det gäller att utforma Trollhättans Museirally.
– Vi har haft möten med föreningarna det senaste året, de har fått känna lite på varandra och var mogna för det här.

På självaste Kulturarvsdagen den 14 september var tiden kommen för rallyt i fråga. För deltagarna fanns en extra twist för den som ville krydda anrättningen ytterligare. På varje besöksmål gick det att få en stämpel, och minst tre sådana innebar att man var med i en tävling med fina priser.

Elin hade gjort en minutiös plan för hur så många anhalter som möjligt skulle hinnas med. Och rallyepitetet till trots – här handlade det om att hålla sig till trafikreglerna.
Eftersom vi – duon utgjordes även av denna skribent som heter Jonas Myrholm – möttes på Innovatum Science Center blev Saab Car Museum av naturliga skäl först på listan.

På det 50-årsjublilerande museet träffar vi Saabveteranernas Krister Johnsson, som gör sig redo för ett pass som volontär. Saabintresset och kunnandet är djupt hos denne man, som tjänstgjorde 33 år på företaget, hela vägen fram till det bittra slutet och konkursen i december 2011.

– Men jag jobbade fram till den 19 januari 2012, var den siste gubben som gick ut från tekniska, säger han.
Numera dyker Krister upp med jämna mellanrum som volontär på museet och hjälper som sådan till med att guida besökare.

– Jag har fortfarande ett stort intresse för Saab och det är roligt att prata med folk.
Föreningen Saabveteranerna bildades 1975 och på programmet finns bland annat en arkivgrupp, musik och gympa. Den nuvarande ordföranden heter Tommy Björkqvist.

– Vi är med på alla evenemang och hjälper till. Saabveteranerna är lite av en motor i museet, säger Tommy.
Nu är tiden kommen att rulla vidare, Elin brister ut i ett ”woho!” när bilen äntrar Europaväg 45 och efter att vi tagit av från densamma och färdats ytterligare en bit är det dags för …

… Åsaka-Björke Hembygdsförening, som bildades 1981. Precis som namnet antyder är det en förening som vurmar för grannsocknarna Väne Åsaka och Norra Björke.
När vi kliver ur bilen vid hembygdsgården är besökarantalet på platsen redan stort. Dagen till ära anordnar nämligen föreningen sin årliga höstmarknad, en klassisk publikmagnet.

Tur då att legendariske livsmedelshandlaren Kent Almkvist finns på plats för att med van hand dirigera de många bilarna.
– Alltid bra med ordning på parkeringen, konstaterar han.

Det råder full aktivitet på platsen, bland annat bakas det tunnbröd av sorten som kallas lefsor.
Föreningens vice ordförande Karl-Gustav Danielsson tar med Innovatums utsända på en snabb guidning. Ett antal historiska föremål finns i samlingarna, inte minst noterar vi Bertil Enstöring, en av karaktärerna i tv-klassikern ”Skrotnisse och hans vänner”, som spelade in i Åsaka.
– Föreningen och hembygdsgården är en samlande kraft, sammanfattar Karl-Gustav.

Museirallyt går vidare, nu med siktet inställt på Nohabs Ångloksklubb som huserar i ett lokstall beläget inte långt från Trollhättans camping på Hjulkvarnelund.
Regnet tilltar, men det tycks inte ha någon större inverkan på föreningens ordförande Wolf Clarke.

Humöret är på topp, men så befinner han sig också på en älskad plats oavsett väderlek.
– Vi har funnits i lokstallet sedan 1987 och håller på och reparerar det här loket, BJ 52. Det är Sveriges första överhettarånglok, berättar han.

Loket i fråga tillverkades 1905, på Nohab i Trollhättan, för Bergslagernas Jernvegar. När loket riskerade skrotning 1972 såg ett antal Nohabanställda till att det återbördades till Trollhättan och föreningen såg dagens ljus.

Ett stenkast, om än ett ganska långt sådant, från lokstallet är Villa Elfhög belägen. Byggnaden uppfördes 1878-1880 och användes som bostad av brukspatronen Antenor Nydqvist, medgrundare av Nohab.
Tre av Museirallyts deltagande föreningar återfinns i detta anrika hus, och strax innanför entrén springer vi på Trollhätte-Gillets Göran Hellstrand.

Han är med i gillesrådet, och visar upp den del på bottenvåningen som gillet förfogar över. Som herr-rummet där det röktes en och annan cigarr i forna tider.
Nuförtiden är det förstås rökfritt som gäller.

– Man blir verkligen bortskämd av att få vara i det här huset. Och väldigt roligt att få ta del av all den kunskap som de äldre här har, säger Göran.
Trollhätte-Gillet brinner för den lokala historien, och har gett ut ett stort antal böcker om staden.

– Och biblioteket sägs vara Sveriges största med Trollhättelitteratur.

Vi fortsätter upp en våning, och vad skådar vi där om inte Sven Åhlander och ett gäng sanna entusiaster i Trollhättebygdens Släktforskare. Föreningen grundades 1993 och mannen i fråga är dess ordförande.
Här finns det synnerligen goda möjligheter att få assistans när det gäller att gräva sig tillbaka i tiden.

– Många kanske har suttit hemma och blivit intresserade av släktforskning, här anordnar vi kurser och föreläsningar. Det går att få väldigt bra hjälp här och vi har börjat öka medlemsantalet igen efter pandemin, säger han.
Färden uppåt i tillvaron fortsätter, rättare sagt uppåt ytterligare en våning i Villa Elfhög, för ett besök hos Museierallyts tredje deltagande förening med verksamhet i huset. Här handlar det om Trollhättebygdens Fornminnesförening, grundad 1927.
Vi hinner knappt avverka det sista trappsteget förrän styrelseledamoten Jan-Erik Andersson tar sig an oss och berättar lite om det man sysslar med.

– Vi förvaltar det äldre från Trollhättan och vill att folk ska kunna se hur det var förr. Helst av allt skulle vi vilja ha ett museum, säger han.
Föreningen förfogar över många föremål och bilder, som förvaltas med varm hand. Medlemmarna bidrar bland annan digitalisera och registrera samlingarna.
Dessutom äger och förvaltar föreningen Forngården med flera byggnader från det gamla Trollhättan, belägen i utkanten av Strömslund

Nu är tiden kommen för Innovatumduon att lämna Villa Elfhög för den här gången. Nästa anhalt är belägen blott några hundra meter bort, på Järnvägsgatan 9 med ingång från gården.
1949 grundades föreningen Gamla Trollhättepojkar, och länge tilläts endast manliga medlemmar.

Men 2016 blåste svepte förändringens vindar genom stadgarna och även kvinnor välkomnades. I samband med detta byttes också namnet till det då mer passande Föreningen Trollhättebor.
Lokalhistoria är verksamhetens nyckelord och passionen stark för att sprida insikter om denna till alla intresserade.

– Vi har bland annat studiecirklar om det gamla Trollhättan, och det är otroligt intressant hur staden har utvecklats, säger ordföranden Börje Kvist.
Dennis Haglund i styrelsen säger att det finns ett mycket stort värde i vad deltagarna kan berätta och förmedla till kommande generationer.

– Det goda samtalet är otroligt viktigt. Alltså tjötet och minnen som gör att förståelsen ökar för hur Trollhättan har vuxit, säger han.

Nu är det dags att lämna stadens centrala delar för en färd söderut och adressen Åkersbergsvägen 10. För den med intresse för dieselmotorer är detta rätt plats att befinna sig.
En viktig del i Trollhättans historia är det anrika verkstadsföretaget Nohab, som grundades 1847 och hade en synnerligen bred repertoar med tillverkning av allt från vattenturbiner till lokomotiv och dieselmotorer.

För den sistnämnda kategorin brinner Nohab Diesels Vänner, och föreningen vårdar en rad klassiska motorer av denna sort. En gång i veckan träffas entusiasterna i lokalen – som för övrigt var Nohabs gjuteri från 1886 – för att fixa och greja, och den sociala biten fyller en mycket viktig funktion.

Med jämna mellanrum dyker dieselälskarna upp i offentligheten. Något som brukar märkas inte minst tack vare en viss F-motor från 1961.
– Så fort vi startar den på något evenemang stannar alla till för att kolla och tjöta. Det är väldigt roligt. Dessutom håller vi på och bygger upp ett Nohabmuseum, säger Daniel Rasmusson, föreningens ordförande.

Dagen till ära hade man ordnat en aktivitet för i form av den något udda grenen ”lukta och gissa bränslet”. Elin kastade sig över uppgiften med stor entusiasm, dock utan större framgång.

Innovatums utsända hinner inte stanna på något längre besök den här gången, tiden rullar obönhörligen på och ackompanjerade av ett episkt skyfall rullar bilen till Sjuntorp och Flundre Hembygdsförening för nästa depåstopp.

Man huserar på på Lunnebergskullen, som en gång var Flundre Härads avrättningsplats och kallades galgbacken. Nuförtiden finns där flera hus, där huvudbyggnaden är en prästgård med anor från 1666 och flyttad till platsen 1940.

Föreningen disponerar även samlingar med ett par tusen föremål, bilder och böcker.
– Vi vill bevara det här kulturarvet och samtidigt hålla liv i det och göra det tillgängligt. Det är spännande att dra kopplingar mellan gammalt och nytt, säger ordförande Marianne Skogsberg Lundstedt.

Just denna dag har många samlats under tak för att avnjuta en fika och stämningen är god vädret till trots.

Under sommarsäsongen höll Flundre Hembygdsförening öppet varje söndag med olika teman och möjlighet att köpa fika.

Nu vinkas snart rallyts målflagg, så det är bara att kasta sig in i bilen igen för nästa specialsträcka med Höljebacka Brandmuseum i Upphärad som destination.

Museet går i samma stil som en brandstation från 1950-talet och det har byggts och ägs av Putte och Annika Fredriksson, som bor alldeles intill. Sedan 2011 finns föreningen Höljebacka Brandmuseums Vänner, som verkar för att verksamheten ska utvecklas ytterligare med målet att upprätta en ”nostalgiby”.

Själva museet rymmer en imponerande och ständigt expanderande samling fordon och brandutrustning från 1940-talet och framåt. Allt omsorgsfullt omhändertaget och restaurerat.

– Brandbilarna är fullt utrustade och går faktiskt att använda. Det är många som sagt att det är otroligt att vi sparar det här kulturarvet, säger Putte.
Det som började i mindre skala år 2000 har med tiden vuxit ut till att också innefatta ett retrofik och en frisersalong.

– De som kommer hit brukar få en aha-upplevelse, inte bara ute i brandstationen, säger Annika.
Nu har tiden runnit ut, rallyt är över och vi har hunnit besöka tio av de tretton deltagarna. Endast rent praktiska och tidsmässiga skäl gjorde att vi inte mäktade med alla specialsträckorna, så i efterhand fick det bli ett uppsamlingsheat och det kommer här:

Även Kobergsbygdens Intresseförening höll nämligen öppet denna dag. Föreningen bildades 1979, i första hand för att ta hand om den då allt mer förfallna Dalens kvarn som färdigställdes 1893 och var i drift fram till mitten av 1960-talet.

– Nu är kvarnen i toppskick, säger föreningens Stefan Ängberg.
Man verkar också för att bevara bygdens historia och anordnar guidade vandringar och diverse träffar. På platsen finns också ett nedlagt sågverk.

– Hela miljön här är en upplevelse, man får lugn och ro i sinnet och kan tänka på hur livet på landet var förr. Många åker ut hit för att fika, det finns till exempel en fin rastplats, säger han.

Backstugan Kulla i Upphärad är synnerligen speciell i sitt slag. Den byggdes 1860 och saknar fortfarande moderna faciliteter som elektricitet och vatten. Därmed ger backstugan en unik inblick i hur livet kunde te sig förr.

Att backstugan bevarades var långt från självklart. Med åren kom den att stå övergiven och därmed förfalla. Dödsboet efter siste ägaren lyckades inte sälja, men 2005 bildades föreningen Backstugans Vänner, som fick Kulla donerad till sig.

Med åren har stugan renoverats i omgångar och sedan 2010 klassas den som byggnadsminne. Föreningen anordnar bland annat föredrag på platsen, och många besökare uppskattar också att kolla in trädgården.

Tillgängligheten är inte den bästa för den som har svårt att färdas till fots, eftersom det inte finns någon bilväg fram till stugan. Tros detta i kombination med det synnerligen dåliga vädret under Museirallyt kom det ett 20-tal besökare den dagen.

– Vädret gjorde att folk kom in och satte sig och pratade så det blev jättetrevligt med massa historier och tillbakablickar, berättar Per Hernmar, vice ordförande.

För att knyta ihop säcken och sluta cirkeln slutar vi där vi började, det vill säga på Innovatum Science Center. Inom denna organisation finns nämligen Nohabs smedja, som varit i drift sedan företaget grundades 1847. De nuvarande lokalerna togs i bruk 1935.

– Det här är en av få kvarvarande hammarsmedjor i Sverige, en rest från 1900-talets industrimiljö. Smedjan har gått från att vara det normala till det unika, den är som en tidskapsel, säger Innovatum Science Centers historier Henrik Olsson.

Tack vare ett antal konstsmeder är det fortfarande verksamhet i smedjan, så samtidigt som den är en unik inblick i industrihistorien lever den fortfarande i allra högsta grad.

Med det har vi korsat mållinjen i Trollhättans Museirally anno 2025 och fyllt på tanken med kulturarvsupplevelser av stora mått.

Museirallyt arrangerades av Innovatum Science Center och Trollhättans Stad, med finansiering av Interreg Sverige-Norge.