Där fanns först kvarnar och sågar. Senare ett bomullsspinneri och från 1857 Sveriges allra första träsliperi. Alla etablerade för att dra nytta av den eftertraktade vattenkraften.

En lönesänkning med 25% vid sliperiet ledde till ett av landets första arbetaruppror, den 14 mars 1868. Fabrikens förvaltare, fjärdingsmannen och en spritfabrikör misshandlades vid stadens torg av missnöjda arbetare och upprorsmakarna fick hårda straff. En berättelse om stolthet, fattigdom och fylleri. Men också om ett samhälle i förändring.

Vid sliperiet producerades pappersmassa genom att trästockar maldes mellan stora slipstenar. Av massan tillverkades sedan papper i ägarens fabrik i Mölndal.

Den kände industrimannen Gustaf de Laval tog över efter sliperiet och startade tillverkning av karbid som användes i oljelampor innan kraftverkens, elens och glödlampornas tid.

När kraftverket Olidan byggts flyttade industrierna till nya områden dit elektriciteten kunde ledas via kraftledning. Kraften var billig så Trollhättan behöll sin dragningskraft, bland annat växte den elektrokemiska industrin så att det knakade och kunde mäta sig med ”Världens elektrokemiska centrum” vid Niagarafallen.

Den sista byggnaden på Önan revs på 1930-talet.

Det gamla fotografiet här visar Önan med industrier som du kan jämföra med hur området ser ut idag. Kan du se några spår av byggnaderna som funnits?

Tjugofem procents lönesänkning! Hur skulle du reagera på det arbetarna vid träsliperiet drabbades av 1868?