INNOVATUM SCIENCE CENTER • TEL 0520-28 94 00 • ÖPPETTIDER: Stängt 12-20 juni
Logotyp "Innovatum Science Center"
textilmuseet liten

Två konferensdagar om kulturarv, turism och behovet av samverkan

Den 25–26 januari 2023 anordnades en konferens om kulturarvsturism på Textilmuseet i Borås. Konferensen, som lockade cirka 80 deltagare, organiserades av Prisma Västra Götaland, en samverkansplattform som levandegör industrisamhällets kulturarv. Konferensen syftade till att bidra till ökad interaktion och kunskapsutbyte mellan kultur- och turismsektorn genom att synliggöra kulturarvet som resurs i besöksnäringen.

Konferensen satte fokus på mellanrummet mellan kulturarv och besöksnäring, där kulturravsturismen ofta återfinns. Vi fick många exempel på möjligheter och utmaningar, från statlig till lokal nivå och från offentlig till ideell verksamhet. Ämnena belystes genom föredrag, visningar, workshops och diskussioner.

Ett återkommande tema var frågan hur vi skapar engagemang kring arbetet med kulturarvsturism och hur arbetet praktiskt ska organiseras. Särskilt diskuterades behoven av samverkan och av att finna nya arbetssätt, exempelvis för att möta utmaningar såsom ökade förvaltningskostnader, sjunkande medlemsantal eller svårnavigerad byråkrati. Exempelvis berättade Claes Brunius från Statens Fastighetsverk att myndigheten i nuläget skulle behöva en halv miljard kronor extra i anslag för att kunna underhålla sitt stora fastighetsbestånd med enorma kulturvärden. En del av lösningen är att få intäkter på annan väg, såsom att arbeta med byggnaderna som besöksmål. Turismen bidrar också till att skapa intresse och engagemang som behövs för att våra kulturmiljöer ska bevaras och inte bara tas för givna, som Brunius framhöll, och ställde den retoriska frågan: ”hur saknar man kossan medan den står i båset?” Ansvaret för kulturarvet ligger på alla i samhället, men just därför riskerar det bli en fråga som är ”någon annans” ansvar, som Gerhard Jansson från Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund uttryckte det i konferensens inledning.

Höga förvaltningskostnader och det slitage av kulturmiljöerna som ett högt besökstryck innebär, är en utmaning för kulturarvsturismen. Även spänningar mellan grupper, som kan skapas när en plats får fler besökare, lyfte Riksantikvarieämbetets Charlotte Hamilton fram som en utmaning. Det positiva är att kulturarvet görs tillgängligt, används om och om igen, ger platsen unicitet och bidrar till samhällsekonomin. Enligt Riksantikvarieämbetet skapar kulturarvsturismen i Sverige årligen ett förädlingsvärde på 20 miljarder kronor, när alla berörda branscher vägs in.

Kulturarvsturismens läge emellan traditionell kulturarvsvård och besöksnäring gör att det finns föreningar, företag och offentliga funktioner som delvis arbetar parallellt med varandra – den ena inom kulturarv och den andra inom turism – vilket riskerar att försvåra samarbete. En modell för samverkan och långsiktigt arbete kring kulturarv och besöksmål fick vi genom världsarvet Falun som exempel, i en presentation av kulturarvskonsulten Ulrika Nisser. Behovet av samverkan inom och mellan olika nivåer (lokalt, regional och nationellt) blev också tydligt. Detta var temat för en av torsdagens workshops, där en rad intressanta perspektiv kom fram, bland annat var det tydligt att många ser begräsningar i möjligheter till samverkan. Här diskuterades möjliga lösningar. Vi fick exempel på fördelarna med att börja med den samverkan som man kan göra, det vill säga att börja med de som är intresserade och inte vänta på att alla ska vara med. Då har man en stadig och engagerad bas som sedan fler kan ansluta sig till. Samverkan behöver också komma innan man söker projektmedel, då ska grunden finnas.

Det är också viktigt att tydliggöra vad man kan erbjuda när man försöker nå samverkan, inte minst för de mindre och ideella aktörerna. Större offentliga aktörer har ofta istället rollen att skapa förutsättningar och visa vägen genom att ”skapa dansbanan och sedan bjuda upp till dans”, som Ulrika Nisser uttryckte det i sitt anförande. Att hitta nya samverkansformer handlar också om att våga testa och att inte låta organisatoriska hinder begränsa möjligheterna. Det kan vara ett stort steg framåt bara att upptäcka kollegor inom andra organisationer med samma mål och utmaningar, som man kan arbeta med.

Att använda kulturarvet för att i bredare mening marknadsföra en plats och ”sätta den på kartan” fick vi ett lokalt exempel på genom Textile Fashion Center i Borås, där bland annat Textilmuseet och Textilhögskolan ingår. Att samla textila verksamheter under ett tak i ett center har haft stor betydelse för Borås och stadens moderna textila profil, men det har då bara delvis handlat om att locka traditionella turister, utan även alla de människor från regionen som besöker centret för arbete, studier, konferenser och möten. Det är därför slutligen viktigt att reflektera över hur ”turism” ska tolkas i ordet kulturarvsturism. Under konferensen gavs flera exempel på turism av det slag som engagerar lokalt eller regionalt och som i praktiken kanske inte genererar extra gästnätter, men som skapar stora mervärden för lokalbefolkningen i form av exempelvis samhörighet med en plats eller ett vitaliserat föreningsliv.

Med utgångspunkt i de många aktuella frågor som finns inom kulturarvsturismens område och det goda gensvar denna konferens gav, står det redan klart att vi kommer behöva följa upp med en ny konferens under nästa år, 2024.

Text: Johannes Daun, Henrik Olsson och Marie Fors

Goda nyheter