Kompetensväxlingsprojektet har arbetat med generationsväxling inom det ideella kulturarvet i flera år. Idag finns inte projektet i samma form längre, men Innovatum jobbar fortsatt mycket med att uppmuntra föreningar och skolor att närma sig varandra.

– Vi berättar om och visar goda exempel på bland annat föreningar som har ett framgångsrikt skolkoncept, säger Märta Gustafsson, kulturarvsutvecklare på Innovatum.

Interaktiva möten
Tjörns hembygdsförening är ett bra exempel på hur en förening kan arbeta med skolungdomar i kommunen. De har sedan 12 år tillbaka ett väl inarbetat koncept där barnen får vara en del av den stora sillperiodens historia (år 1747–1809) som var en väldigt viktig period i Bohuslän.

Det är förväntansfulla ungdomar från klass 5A i Skärhamn som står i tidstypiska kläder och väntar utanför gården Bräcke hembygdsgård på Tjörn. De har gått in i sina roller och ska söka arbete på Bringelbärsholmens trankokeri på Tjörn, en anläggning där sill kokas för att utvinna tran. Från hela södra Sverige kommer de och runt halsen har de lappar med namn, ålder och hemort. Relf Krook, 17 år från Mölndal, Ulrika Söder, 18 år från Närke, Jon Svärd, 18 år från Orust heter tre av dem, för så hette man på den tiden.

Ett tiotal medlemmar i hembygdsföreningen tar emot ungdomarna och en teaterföreställning på den lokala dialekten ”Tjörbu” spelas upp. Ungdomarna får veta allt om livet som under sillperioden. Gälerskorna (sillrensare) berättar om sina arbeten och en av dem har förlovad sig med en man från Portugallien som kommer och säljer salt med båt varannat år. Gälerskorna tjänar inte mycket, 5 riksdaler om året, men det är mer än pigor som bara tjänar en. – Så sök inte jobb som pigor, uppmanar de ungdomarna.

Rensa sill och baka bröd
Efter föreställningen delas ungdomarna upp i grupper och får hälsa på de olika karaktärerna i deras hem. Ett besök i mangårdsbyggnaden där trankokeriets delägare med havande fru samt barn bor. Sedan vidare till ett besöks hos mor Malena i hennes ryggåsstuga där hon bor med sina fyra barn. Här får ungdomarna lära sig hur fårull bli till garn med hjälp av kardor och spinnrock, något som flera av dem aldrig har sett.

Gälerskorna visar hur man rensar sill, för det är väldigt bra att kunna. De sjunger bohuslänska visor, men då får pojkarna sluta rensa sill ”för de kan ju inte göra flera saker samtidigt”.

Nu dansar dom små opp etter moringen, opp etter kulingen igen, hej! Ska de vara gädda? Ska de vara skädda? Eller ska de vara levanes fisk som spralar? Ska det vara holländsk sill? Ska det vara gädda med dill? Eller ska de vara levanes fisk som spralar?

Ungdomarna får även testa på att baka ”tjörnekaka” i bakstugan och sedan besöka fiskarna och känna på och lära sig om olika fiskar och knyta knopar, något som var väldigt populärt. Det är med skräckblandad förtjusning som de inser att krabborna faktiskt lever där i fisklådan.

Vill åka hit igen
Vilma, Hugo och Perretan, eller Annika Smedlund, Jon Svärd och Karl Slör som de heter i rollspelet, berättar att de lärt sig jättemycket under dagen.

– Det roligaste var att baka i bakstugan, säger Vilma.

– Jag tyckte det var roligast att titta på fiskarna, säger Hugo och Perretan håller med.

Ingen av dem har tidigare besökt hembygdsgården, men alla säger att de kommer åka hit igen med sina familjer. De har läst en bok om sillperioden i skolan inför besöket och deras lärare berättar att det är fantastiskt att alla femmor får lov att komma hit och vara med. De tidstypiska kläderna som ungdomarna har på sig kommer från hembygdsföreningen och ligger på skolbänkar på morgonen tillsammans med lappen om vem de spelar. – De är väldigt förväntningsfulla och det blir en bra stämning att få på sig kläderna på morgonen och gå in i sin roll, säger läraren.

Anpassar historien till museet
Kjell Eriksson är en av initiativtagarna till skolsamarbetet. Han har skrivit flera böcker om lokalhistoria och fick en idé till teaterföreställning som bygger på vad som faktiskt hänt på Tjörn. – Men det är inte helt verklighetsbaserat. Vi utnyttjar det som finns på museet, som Mor Malenas ryggåsstuga och gården. Däremot har vi inte med skolbyggnaden, för det var senare i historien, berättar Kjell.

Det är han samlar ihop medlemmar till föreställningen, och det brukar inte vara något svårt jobb. – Alla vill vara med för de tycker att det är så roligt. De säger ja direkt. Vi har många pedagoger som är med och spelar och visar ungdomarna och det är nog därför det blir så bra. Manuset bygger på improvisation och det är det som gör det så roligt, säger Kjell.

Verksamhetsbidrag från kommunen
Alla femteklassare på Tjörn får komma hit under en förmiddag och lunch och responsen från skolorna är jättebra. Hembygdsföreningen får ett verksamhetsbidrag varje år från kommunen, samt ett litet bidrag för ungdomsverksamhet, annars står de på egna ben. Nu hoppas de på att skolchefen snart ska komma på besök och se föreställningen.

Att spela för skolor utanför Tjörn tror Kjell inte är aktuellt eftersom det tar mycket tid och energi för medlemmarna som är med, och tiden räcker inte till. Men verksamheten betyder mycket för föreningen och förhoppningen är såklart att de unga tjörnbor som får komma hit via skolan ska komma hit igen och sedan kanske engagera sig i föreningen när de blir vuxna.

Att sprida kunskap om historien för barn och unga på orten är viktigt för att historierna ska leva vidare. Ungdomarna i klass 5A kommer kanske inte bli medlem i Tjörns hembygdsförening imorgon eller nästa vecka. Men att bli inbjuden till en plats där man tidigare inte hittat sitt sammanhang kan betyda mycket för framtiden.